måndag 5 november 2012

Avenbok och ösregn...

Under veckan som gick var det dags för häckplantering. Carpinus betulus, avenboks plantor i en stor hög, iskall vind och efterhand hällregn. Låter det käckt?! Var i vilket fall väldans kylslaget och det spelade liksom ingen roll hur mycket jag tog på mig för jag frös i alla fall. Blev blöt in på bara skinnet och kroppen har inte riktigt hämtat sig än. Fast jag slapp förstås vattna...Jag hade sen tidigare tagit bort grässvål och grävt en kanal som jag nu jordförbättrade med barkmull och lite kogödsel. 

Därefter klippte jag in och ansade rötterna lite på de plantor som hade väldigt mycket "rottrassel". Mest för att inte "knö" ihop dem i planteringsgropen. Bättre då att ta bort en del risigt så det blir bra plats för dem att utvecklas när de börjar växa. Sen drog jag ett snöre så jag skulle får en rak och snygg häckrad och sen var det bara att sätta igång. Gräva hål, i med en planta och en stödpinne utav bambu. Jorden från nästa grop läggs kring föregående plantas rötter och så där håller man på tills alla plantor är nere, 30 cm mellan varje planta. Avenbok är tålig och robust. Tål både sol och lite mer skuggiga och blåsiga lägen. Jag gillar att den behåller sina bruna prassliga blad under vintern och är underbart skir nästan limegrön när de nya bladen slår ut på våren. Håller man sen efter den ordentligt, avenbok kan man hålla ganska smal, så blir den tät och fin och ger skydd mot insyn.
Nu ska den få växa i lugn och ro på platsen i ett år innan den klipps, vilket sker nästföljande JAS-period eftersom avenboken tillhör de växter som blöder. Viktigt att tänka på är att avenboken har en genomgående stam (som ett stamträd) och därför ska man inte klippa toppskottet förrän önskad sluthöjd på häcken har uppnåts. Sidorna ska man klippa och hålla in så den blir tät och fin men vänta med toppen. När man klipper en häck ska man även tänka på att klippa den pyramidformad, med basen bredare, så att solen kommer till ordentligt över allt. Annars är risken att häcken blir kal och tråkig nedtill. När alla plantor är planterade och pinnarna på plats återstår bara uppbindningen. Jag satte två till tre band per planta. Gäller att vara noga så de blir raka. Nu ska jag villigt erkänna att jag nästan hade frusit ihjäl innan all uppbindning var klar så det ska jag fortsätta med en dag då det är lite bättre väder. Fingrarna lyder liksom inte när de är stela som pinnar... 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittar in! Alla hälsningar gör mig jätte glad!
Kram Milla